Sveriges 15 häftigaste djur

Vissa tror att vildsvinet inte hör hemma i de svenska skogarna, men faktum är att djuret var naturligt förekommande i Sverige innan det utrotades i slutet på 1600-talet. Senare hölls det i hägn, tills det skedde en del rymningar, och någonstans runt 1970-talet hade arten installerat sig i det vilda igen. Nu finns vildsvinen i hela södra Sverige och fortsätter att sprida sig norrut. År 2015 uppskattade Svenska Jägareförbundet att det fanns 300 000 vildsvin i Sverige.^[1]

Ett vuxet vildsvin är en klump som är uppåt 1,5 m lång, 1 m hög och kan väga 200 kg.^[2] Suggorna och ungarna lever i flockar medan hanarna lever ensamma – förutom när det är parningsdags givetvis.

Vildsvin har ett dåligt rykte eftersom de kan böka upp mycket mark på kort tid, och ibland hävdas det att de är farliga och aggressiva. Men i vanliga fall är vildsvin skygga – farliga situationer brukar i princip bara uppstå när människor jagat och kanske skadat dem.^[3]

14. Järv

Järven var på väg att utrotas i Sverige på 60-talet, men fridlystes, och vintern 2015 fanns omkring 585 järvar i Sverige.^[4] De hittas i fjälltrakterna och i skogarna i norra Sverige. Både hanarna och honorna lever ensamma, och träffas bara när det är dags för parning.

Järvar blir 70-85 cm långa^[5], men kan trots deras ringa storlek döda fullvuxna renar. Detta är främst vid skare, då renar går igenom snön, men järven tack vare sina stora tassar kan springa ovanpå. Vid goda förhållanden kan järven döda många renar på kort tid, som den sedan sparar. Detta har gett upphov till missförståndet att järven bara dödar för dödandets skull. Det är också vanligt att den äter kadaver från djur som andra rovdjur fällt.

En oväntad förmåga är att järven kan hoppa 1,5 m rakt upp.^[6]

Järven heter wolverine på engelska, precis som X-men-karaktären den delar vissa egenskaper med (båda är exempelvis ensamvargar och har klor).

13. Fladdermöss

I Sverige finns det hela 17 regelbundet förekommande fladdermusarter (plus två som kommer på besök ibland), varav alla är fridlysta och 4 är rödlistade (det vill säga riskerar att dö ut från Sverige).^[7] De finns i hela Sverige, där nordligaste Sverige bara har en art och så ökar antalet arter ju längre söderut man kommer.

I världen är det vanligt med blodsugande fladdermöss, men i Sverige lever alla på insekter. De är nästan alltid nattaktiva och under dagarna håller de till i någon håla, till exempel i ett hus eller träd. På sommaren kan det hända att en fladdermusunge som håller på att lära sig flyga virrar sig in i ens hem. Om den inte tar sig ut själv kan man försiktigt bära ut den och hänga den uppochner i en gren eller på en vägg. Man kan även ge den lite vatten på en tesked.

De flesta svenska fladdermusarter övervintrar i landet och går då i vinterdvala. De andra flyttar till sydligare breddgrader.

Fladdermöss är häftiga på många sätt – de orienterar sig med ekopejling, de sover hängandes uppochner och de är de enda flygande däggdjuren.

Det är inte så svårt att få se en fladdermus om man tänker på några saker. De flesta vaknar en stund efter efter solen gått ner och ger sig då ut på insektsjakt. Då kan man se dem mot den ljusa sommarhimlen, som små fåglar, fast helt tysta och med en annan flygstil. Två platser som är bra att spana vid är ovanför sjöar och vid gatlyktor, för där samlas insekter.

Fotona visar två av fladdermusarterna i Sverige – nordisk fladdermus (övre) och fransfladdermus (nedre).

12. Europeiskt lodjur

Det europeiska lodjuret, oftast bara kallat lodjur eller lo, är som en tamkatt på steroider. Den kan spinna, jama och fräsa precis som en tamkatt. Men den har större tassar, tjockare svans, och en i allmänhet kraftigare kropp. Sedan kan den även yla, som hundar. I storlek befinner sig lodjuret någonstans mellan en tamkatt och en varg.

Lodjurets främsta föda är rådjur, men om det finns mycket ren, tjäder, ripa eller orre äter den lika gärna dem. Ett lodjur dödar ungefär ett bytesdjur i veckan.

Vid en inventering vintern 2015/2016 fanns det cirka 1 300 lodjur i Sverige, vilka var utspridda i hela landet förutom på Gotland.^[9] Mest lodjur fanns det i ett stråk från Uppland till Dalsland, längs södra Norrlandskusten och i delar av Norrland.

Lodjur lever ensamma, förutom honor som har nyfödda ungar.

11. Vanlig tumlare

Valar är fascinerande eftersom de inte är fiskar, utan däggdjur som andas luft. I Sverige har vi en enda valart som helt och hållet bor i våra vatten, och det är vanlig tumlare (ofta kallad bara tumlare). Den är en av troligtvis sex arter (forskare är inte helt överens) tumlare världen över, vilka alla är nära släkt med delfiner.

Tumlaren finns både på västkusten och i Östersjön. På västkusten är de många fler och man ser dem oftare i grupper än i Östersjön, där de ofta är ensamma. Det är väldigt oklart hur många tumlare det finns i Östersjön, men enligt WWF är det under 1 000 stycken, och de påträffas oftast utanför Skånes kust.^[10] I Skagerrak, Kattegatt och danska Bälten tros det finnas 36 000 tumlare.^[10]

Tumlaren brukar inte hoppa upp ur vattnet, utan man ser endast ryggfenan och övre delen av ryggen ”tumla” förbi ovanför vattenytan. De brukar vanligtvis hämta andan varannan minut, och kan dyka ner till 200 m.^[11]

Som vuxna blir de runt 1,5 m långa.^[10] De äter mestadels fisk, men även kräftdjur och bläckfiskar.

Förutom tumlaren finns det en del andra valar som kommer på tillfälligt besök i svenska vatten (både på västkusten och i Östersjön), men som inte bor eller fortplantar sig här. Vanligast av dessa är vitnosdelfinen och öresvinet.

10. Tornseglare

Tornseglaren finns över hela landet förutom i fjällen och nordligaste Norrland. Den har en väldigt strömlinjeformad kropp som mäter 16 till 17 cm och väger cirka 40 gram^[12]. Vid en första anblick liknar den en svala, men den är lite större.

Det häftiga med tornseglaren är att den spenderar nästan hela sitt liv i luften. Så fort den lärt sig flyga tar den till luften och stannar sedan där tills första häckningen, vilket är först när den är cirka 2 år gammal. Sedan lyfter den igen och stannar i luften tills nästa häckning. De äter, dricker, sover och kan till och med para sig i luften. Deras föda består i huvudsak av insekter och när de ska dricka flyger de över en vattenmassa, öppnar näbben och skopar upp vatten. När de ska sova flyger de högt upp i luften och glidflyger sedan så mycket som möjligt samtidigt som de ibland slår med vingarna. Troligtvis har de någon sorts halvsömn, precis som valar. De lägger sig gärna i motvind, vilket ökar lyftförmågan, men som å andra sidan sveper dem bakåt och gör att de behöver flyga tillbaks på morgonen.

9. Pilgrimsfalk

Pilgrimsfalken blev nästan utrotad i Sverige under 1900-talet, dels på grund av jakt (från brevduveägare vars duvor pilgrimsfalken tog), men främst på grund av miljögifterna PBC, DDT och kvicksilver. På 70-talet fanns bara 15 par falkar i hela Sverige, men år 2015 fanns – tack vare utsättningar och skydd – 200 häckande par plus ett hundratal som letade revir.^[13]

Det häftiga med pilgrimsfalken är att den är världens snabbaste djur. Den kan nämligen nå hastigheter på uppåt 390 km/h! ^[22] Detta är när den dyker, eftersom den då kan få sin kropp att bli otroligt aerodynamisk. Pilgrimsfalken jagar sina byten ovanifrån och använder ibland sin höga fart för att i stort sett krascha in i andra fåglar och på så sätt ta dem ur spel.

8. Älg

Som svensk är det lätt att ta älgen för givet. Men alla som någon gång varit nära en älg vet att den är gigantisk! Och det är inte så konstigt – älgen är världens största hjortdjur med en mankhöjd som brukar ligga på uppåt 2 m och en vikt på uppåt 550 kg.^[14] Trampspåren efter älgen är de näst största i Europa, efter brunbjörnen.^[14] Men det kanske mest imponerande är hur dessa stora djur kan försvinna ljudlöst in i skogen igen efter ett möte, trots sin storlek.

Det är endast tjurarna som får horn, vilka börjar växa varje år på senvintern för att sedan tappas igen nästa vinter.

7. Varg

Vargar väcker starka känslor – många vill utrota dem från Sverige, andra vill att de ska bli fler. Vargen ansågs vara helt utrotad på 70-talet, men sedan blev den fredad och vintern 2015/2016 fanns det cirka 340 vargar i Sverige^[15], vilka alla lever i ett band som går tvärs över mittersta Sverige, från Dalsland i söder till Medelpad i norr (även om de kan vandra utanför dessa gränser).

Sveriges nuvarande vargpopulation härstammar från endast ett fåtal individer, vilket gör att vargpopulationen har en svag genetisk bredd, vilket i sin tur gör att alla kan slås ut av exempelvis ett virus. Detta gör också risken för rena genetiska defekter stor.

Värst för vargen är nog ändå att den från och med 2010 får jagas igen. Jakten sker dock i reglerad form.

6. Silvertärna

Silvertärnan häckar längs Sveriges kuster (dock inte så mycket på västkusten) och vid fjällsjöar, och på dessa ställen är den vanlig. Det är lätt att förväxla den med den också vanliga fisktärnan, men silvertärnan känns igen på dess korta ben, som gör att det ser som den ligger när den egentligen står.

Det häftiga med silvertärnan är att den troligtvis är den fågel som flyttar längst av alla fåglar i världen. Efter häckningen flyger de nämligen till – Antarktis! Tro det eller ej, men dessa fåglar flyger tvärs över hela jordklotet, ibland hela vägen från Arktis till Antarktis och tillbaka på ett år. Beroende på exakt vilken population av silvertärnor man tittar på varierar sträckan något, men ofta flyger de runt 7 000 mil per år^[16].

5. Sälar

I Sverige finns tre sälar, och här får alla tre dela en plats i topplistan. För hur kan man tycka att en viss säl är häftigare – eller kanske gulligare – än någon annan. De tre sälarna är i alla fall gråsäl, knubbsäl och vikare. Som alla sälar har de en kropp anpassad för vatten, där de simmar genom att svänga kraftigt med bakkroppen och baklabbarna och hjälpa till med framlabbarna.

Gråsälen (översta bilden) lever främst i Östersjön, där det finns ungefär 30 000 st.^[17] Gråsälen är Sveriges största säl – hanarna kan bli 3 m och väga 300 kg, medan honorna kan bli 2 m och väga 200 kg.^[17]

Knubbsälen (mittersta bilden) kan bli 170 cm lång och väga 105 kg (honorna blir nästan lika stora som hanarna).^[17] Det finns runt 15 000 knubbsälar i Sverige, varav de flesta lever på västkusten, och några hundra lever i kolonier i södra Östersjön.^[17]

Vikaren (nedersta bilden) lever i Östersjön, där det finns 8 000 till 11 000 st.^[17] Vikaren är lite kortare än knubbsälen, men brukar kunna väga lite mer.

4. Europeisk ål

Den europeiska ålen – ofta bara kallad ål – finns i hela Sverige förutom i fjällen och i de sjöar den inte kan nå från havet. Den är dock akut hotad, delvis på grund av att många dör när de åker igenom vattenkraftverkens turbiner. Ålen får idag endast fiskas av yrkesfiskare med ett speciellt tillstånd, men eftersom den är en delikatess på julbordet fiskas den även illegalt.

Det häftiga med ålen är att alla ålar i Sverige är födda någon helt annanstans – nämligen utanför Nordamerika, i den del av västra Atlanten som kallas Sargassohavet! Här, 700 mil bort, kläcks de och driver sedan med strömmarna mot Sverige samtidigt som de växer till sig och får allt bättre simförmåga. Man tror att det tar 1-3 år för ålarna att nå Sverige, och väl här vandrar de upp i åar och sjöar, både via västkusten och Östersjön. Här lever ålen sedan sitt liv, tills den mot slutet av sitt liv vandrar tillbaks till Sargassohavet, leker och dör.

En annan häftig sak med ålen är att den kan ta sig kortare sträckor över land.

3. Mal

Malen är ett monster till insjöfisk som naturligt endast förekommer i tre vattensystem – i och runt Båven i Södermanland, i Emån i Småland, samt i och runt Möckeln i Småland. Den lever här på gränsen av vad den klarar av i form av kyla, och många somrar är det för kallt för att den ska kunna reproducera sig.

Den största svenska mal som fiskats upp tros vara en cirka 3,6 m lång och 180 kg tung bjässe som fångades i Båven 1870.^[18] Det är dock väldigt sällsynt att de blir så stora.

Numera är malen fridlyst och rödlistad. Hur många malar som finns i Sverige har forskarna ingen direkt koll på, men det rör sig uppskattningsvis om runt 1 000 reproduktiva individer.^[18]

Den nedersta bilden visar en mal i Frankrike som attackerar duvor. Normalt är det dock fisk som står på menyn.

2. Brunbjörn

Brunbjörnen är, tillsammans med vargen och kanske vildsvinet, ett av de få djur som svenskar borde vara rädda för att möta i skogen. Mellan 1977 och 2008 blev faktiskt 27 personer skadade och 2 personer dödade av björn.^[19] Men, alla var män, 22 av dem var beväpnade och vid 17 av fallen sköts skott mot björnen. Detta kan jämföras med kor, som varje år i genomsnitt dödar en person och skadar 60.^[19]

Om brunbjörnen attackerar än människa är det i alla fall inte för att äta upp denne. Brunbjörnen äter i huvudsak växter, blåbär och myror. Men den dödar även större däggdjur, och då främst älgkalvar.

Hanarna brukar väga 100-350 kg och honorna 60-200 kg.^[19] Den stora variationen i vikt beror mycket på att björnen går i ide under vinterhalvåret och där tappar en stor del av sin kroppsvikt.

Brunbjörnen har ungefär samma utbredningsområde som järven, alltså i fjälltrakterna och de angränsande skogarna. År 2013 fanns knappt 3 000 björnar i Sverige.^[19]

1. Brugd